Mats Tyrstrup.

Hierarkier biter inte på komplexa processer

Processledare i organisatoriska mellanrum är en ledarroll som får allt större betydelse, enligt Mats Tyrstrup, en av kursledarna för iHubs Sweden Capacity..

Foto: Mats Tyrstrup.
iHubs Sweden Hierarkier biter inte på komplexa processer

Att vara processledare i organisatoriska mellanrum med ett uppdrag att leda något som nästan inte finns, kanske en idé eller en vision, det är en ledarroll som får allt större betydelse i framtiden, menar Mats Tyrstrup, docent i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, och en av kursledarna i utbildningen iHubs Sweden Capacity. Här förklarar han närmare vad denna roll som processledare innebär.

Managementstrategier med tillhörande hierarkier, balanserade styrkort och Lean-filosofi fungerar utmärkt för att leda verksamheter som arbetar med standardiserade förlopp, till exempel tillverkning av produkter. Under en tid har vi dock kunnat se att tonvikten i värdeskapandet flyttas från fysiska produkter till beteenden. Nya företag kan skapa värde genom delningar, likes och unika besökare. Samtidigt försöker även de traditionella verksamheterna justera vårt beteende – banken vill till exempel helst inte att kunderna kommer in på kontoret.

När vi gick från jordbruk och hantverk till industri så behövde vi management och hierarkier men när vi nu flyttar fokus från saker till beteende så krävs en annan modell och ett annat ledarskap.

Alla stora samhällsutmaningar handlar i grunden om komplexa beteenden, det gäller till exempel ohälsa, klimatkris, integration och gängkriminalitet. På punkt efter punkt måste vi ta oss an frågor som ingen enskild aktör har kapacitet att lösa på egen hand. Förmåga till horisontell koordinering – samordning mellan organisationer – är avgörande.

Ett illustrerande exempel kan hämtas från sjukvården där det finns tre vanliga problembeskrivningar med tillhörande botemedel:

  • ”Det finns inga resurser” – här är lösningen att tillföra mer pengar.
  • ”Vården verkar under fel institutionella förutsättningar” – det behövs reformer som kömiljarder, outsourcing eller privatisering.
  • ”Vården är dåligt organiserad” – vårdgivarna kan bli effektivare genom att lära av industrins flödesorientering.

De tre berättelserna utgår från att problemen ligger på verksamhetsnivå, det vill säga hos de enskilda vårdcentralerna och avdelningarna. Min analys är istället att patienterna ofta befinner sig på fel ställe i systemet. Vi vet att det finns många patienter som vistas inom slutenvården trots att det inte är medicinskt motiverat. De skulle kunna vårdas lika bra och säkert i hemmet av mobila team, via en vårdcentral, på äldreboendet eller kanske med hjälp av 1177 eller någon annan digital lösning. För att åstadkomma god vård måste vi tillämpa ett synsätt som tar hänsyn till hela det nätverk av aktörer som utgör den svenska vården.

Automation Region och de andra Vinnväxt-miljöerna runtom i landet bygger strukturer för samarbete, kunskapsutveckling och innovation. På många sätt representerar dessa miljöer det horisontella ledarskap som jag efterlyser. Därför tycker jag att det är jätteroligt att kunna vara med och bidra i den nya utbildningen Capacity som tar sikte på att stötta Vinnväxt-miljöernas ledare – processledarna.

Att vara processledare är en ganska speciell sysselsättning – uppdraget går ut på att leda något som nästan inte finns, kanske en idé eller en vision. Medan vanliga chefer har ett batteri av maktmedel till sitt förfogande (de kan till exempel påverka löner och hävda arbetsbrist om det hettar till ordentligt) så arbetar processledaren med rena horisontella relationer där det handlar om att motivera och inspirera intressenter. Det kan vara små företag, stora företag, nya eller gamla företag, högskolor, kommuner och intresseorganisationer – alla med olika kulturer och drivkrafter.

Vanliga metaforer för ledare är ”kaptenen”, ”dirigenten” eller ”generalen”. Dessa tre har en sak gemensamt – de förutsätter ledarskap i en hierarkisk miljö. Om vi ska hitta en metafor som passar för processledaren så föreslår jag istället ”diplomaten”. En ledare i organisatoriska mellanrum som kan lösa konflikter och förstå vad som motiverar och förflyttar människor och organisationer.

Om framtiden tänker jag att diplomaterna får en allt större och viktigare roll när det handlar om att leda komplexa processer och innovation inom exempelvis stadsutveckling, vård och digitalisering. (Därmed ser jag också en ökad efterfrågan på utbildningen Capacity!) Jag kan till och med sticka ut hakan och säga att diplomaterna på sikt kommer utgöra den nya normen medan verkställande direktörer blir ett egendomligt undantag.

Mats Tyrstrup
Docent i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm
(Texten har tidigare varit publicerad på Automation Regions webb.)

envelope-o print twitter facebook linkedin