Tillvarata all väsentlig information, och ur den fatta de bästa besluten

Alla verksamheters strategiska arbete handlar om att ta tillvara väsentlig information och med hjälp av den fatta de bästa besluten. Det låter så enkelt när man uttrycker sig så, eller hur?

Men jag ser tre stora utmaningar med detta. Åtminstone.

• Först. Vi har verkligen inte tillgång till all väsentlig information.
• Sedan. Vi vet inte vilken information vi har och den vi har är möjligtvis inte ”färsk” och därför inte längre relevant.
• Och. Vi brister i holistiken, samt har inte förmåga att hantera komplexiteten i den information vi har.

Vi behöver data som grund för information som kan konverteras till kunskap och den behöver spridas, delas och tillgängliggöras för att skapa bred nytta.

Jag fick ett jobb för länge sedan i en stor organisation där varje medarbetare dagligen mottog säljsiffror. Nyfiken som jag var läste jag dem såklart – och lika nyfiket frågade jag mina nya kollegor på arbetsplatsen om de läste säljsiffrorna varje dag. Självklart! sa de. Kul, kontrade jag, och frågade vad de gjorde annorlunda efter att ha läst dessa siffror. Där hade de inte lika självklara svar.

Det är stor skillnad på input och output. Att ha läst en bok skiljer sig avsevärt från att kunna berätta vad den handlar om, plus att många skulle uppfatta innehållet olika, samt ta till sig olika delar av boken eller innehållet.

Vid ett annat tillfälle skulle jag sälja in ett beslutsstöd för cancerläkare, där de istället för att skicka vävnadsprov på en tumör till sitt eget labb skulle skicka den till vårt. Inom en viss tid skulle de få tillbaka en rapport om alla mutationer, hur dessa korrelerar till kända tillstånd, vilka behandlingar som finns tillgängliga – både godkända och ännu ej godkända – samt vilka kliniska prövningar som skulle kunna vara lämpliga.

När de fick se rapporten ville de omedelbart ha tillgång till tjänsten. Samtidigt frågade alla – kan jag få datat?

Mitt svar var alltid: ”Om jag ger dig en terabyte med ettor och nollor, vad ska du göra av dem?”

På iHubs seminarium den 7 maj hade vi förmånen att presentera två välrenommerade talare:

Olle Bergdahl är digitaliseringschef på Akademiska sjukhuset i Uppsala och leder sjukhusets digitala utveckling. Med bakgrund från KTH, Scania, Uppsala kommun, Uppsala universitet och senast från Vinnovas strategiska innovationsprogram Internet of Things Sverige har Olle med sig olika perspektiv in i sitt arbete.

Akademiska sjukhuset är mer i framkant än vad som oftast framkommer i media, de har till exempel placerat sig på 54:e plats i Newsweeks ranking över världens smartaste sjukhus.

Precis som i stora delar av hälso- och sjukvården utmanas sjukhuset av faktorer som demografisk förändring, där vi alla blir äldre, kompetensförsörjning genom brist på kvalificerad personal, det ekonomiska läget med ökade kostnader, samt förändrade patientförväntningar och ökade krav.

Hur gör man då för att fortsätta vara i framkant och samtidigt utveckla sin verksamhet?

Här är samverkans- och innovationsuppdraget väsentligt. Målsättningen för Akademiska sjukhuset är att se data som en strategisk resurs och med precisionsmedicin förstå att verksamheten i grunden är datadriven. Då kan de utveckla sitt arbete med diagnos och behandling, ökad patientsäkerhet, individanpassad vård och effektivisering generellt genom exempelvis resursfördelning, produktionsplanering, behandlingsprocesser och logistik.

Mariell Juhlin, vd för Policy Impact, poängterar tydligt att det inte räcker med att arbeta datadrivet – det måste också vara evidensbaserat.

Mariell är också noga med att fråga vad vi de facto styr emot med vår data. Hur följer vi upp och vad avgör om vi når målen?

Ett exempel som framkommer är hur fiskeritillsynen fokuserar på kustnära fiskare som inte är något problem, medan stora trålare inte tillsynas samtidigt som de fiskar ur haven. På samma sätt finns positioneringsdata på fiskebåtar, men dessa tillåts att stängas av varför ingen data skapas som säger att någon gör fel.

Ofta följer vi en industrilogik när vi sätter våra mål – vi följer vad vi sätter in mer än vilket utfall vi önskar. Hälso- och sjukvården är ett tydligt exempel på detta där man ofta fokuserar på processdata och inte på patientutfall. Även om man såklart ofta följer upp med patienter på andra sätt, så styr man inte mot det.

Den digitala logiken utgår i stället ofta från kund eller beteendedata. Detta öppnar också för att styra policyprocesser med data – där man tidigare följt upp linjärt kan vi nu ha ett systemfokus och möta komplexa utmaningar.

”Med bra data kan vi fatta bra beslut, med dåliga data blir det dåliga beslut.”

Vi får vad vi styr emot – så välj med omsorg varför, vad och hur vi samlar, mäter och utvärderar. Följ upp och utvärdera.

Björn Arvidsson
Verksamhetsledare på STUNS